Min tjockis dog den 4 januari. Hans hjärta satt 10 centimeter från där den ska vara och hans tarmar var dubbelt så stora. Vi fick välja mellan en operation som han kanske inte skulle klara eller bli återställd eller avlivning. Vi avlivade honom, för det var bäst för han.. Vi gick sen in till han och sa hejdå.

 

Hela vägen hem håll jag i hans koppel hårt och grät. Min  älskade tjockis finns inte mer. Det kändes overkligt.

Sen när jag kom hem, stod dom andra två hundarna vid dörren. Det känns hemskt att veta att Pontus och Minho aldrig kommer få se Ludde mer.